Det är svårt att förklara för folk som är helt fri från matkriget som finns i mångas liv idag. Jag går ofta och funderar på om jag någonsin kommer bli frisk. Frisk från hjärnspöken. Frisk från att ständigt veta hur mycket kalorier det är i maten. Frisk från den där känslan som får mig att ogilla mig själv. Jag hatar den känslan.
Från att vara mätt till att vara för mätt till att du sitter på knä framför toan.

Jag pratade med en tjej här i veckan.. Om mat, kost och träning. När jag tog upp att jag inte är helt frisk från en ätstörning som jag nog alltid har haft grundat i bakhuvudet så fick jag svaret att ”jag trodde inte du var sån!” Men seriöst, hur är man en sån? På vissa syns det. På vissa inte. 

På vissa är det ett ständigt Battle i huvudet. Vissa tänker på det ibland. Jag tror dock på att prata om det. Jag tror verkligen på att fler och fler tjejer och killar kommer att behöva gå den här vägen och flera gör det idag. Kanske just du som läser det här förstår precis vad jag menar medan en annan väljer att sluta läsa för det är ohälsosamt och Ointressant.

Jag kan inte styra vem jag är eller hur den här sjukdomen har format mig. Det är säkert ett helvete att leva med mig när jag får krig i hjärnan eller tårarna bara rinner för jag tycker si och så om mig själv. 

Det jag kan styra är hur jag väljer att leva. Det kommer att komma återfall. Det kommer att bli jobbigt att få bort all ångest, det är en sjukdom. Du får inte gips på benet, penicillin eller vad man nu kan få. Du får kämpa. Men det kommer att vara så sjukt värt det.

Något vi lär tala oss för oss själva är att vi blir inte tjock av att ta en bulle, eller en pizza. Du är inte dålig för att du vilar en dag, eller en vecka. Det handlar om att hitta en jämn balans i vardagen. Jag själv tror på bra kost och träning. Jag tror inte på massa dieter. 

Jag hoppas att jag inte skrämt iväg er för att ” jag är sån.”
Nu jävlar är jag less på den här skiten. 
Men jag tänker prata om det. Jag tänker skriva här hur jag mår. Bara för att jag behöver det. Jag tror att jag är på god väg att bli frisk. Jag börjar mer och mer gilla mig själv. Det jag måste göra och lära mig är att hantera ångesten som smyger sig på ibland. För, jag är ju faktiskt en ganska bra tjej. Både på in- och utsida.