Välmående. 

Vad betyder det för er?

För mig betyder det kort och gott balans, i stora drag. Det behöver vara en balans för att man ska må bra. 

Inte bara via träning, att inte träna ihjäl sig och kunna unna sig vilodagar med gott samvete.

Inte heller bara via mat, att leva på torsk och potatis, utan att kunna äta nyttiga maträtter men även kunna unna sig. 

Att inte bara skratta, utan att även tillåta sig själv till att gråta. 

Välmående är så mycket för mig.

Tex, kärleken till min pojkvän, kärleken till mina vänner och kärleken till min familj.

Alla dessa punkter ovan betyder verkligen hela världen för mig.

Det finns nog ingen som skulle säga emot att jag tänker på andra mer än vad jag tänker på mig själv. Skulle jag sitta och gråta och en annan vän gråter åker jag dit direkt , torkar mina tårar och åsidosätter mig själv.

Jag försöker alltid vara alla till lags och ställer alltid upp, även om det ibland känns jobbigt - MEN det gör ju de andra glada, eller hur? Det är huvudsaken, för mig. 

Jag är alltid den som skjutsar, hämtar och kollas om ngt behövs. 

Jag är alltid den som hör av mig och kollar med andra hur de mår, och svarar knappt själv på hur jag mår. Med vissa är det ett medvetet val, då jag känner att de inte behöver veta allt och då jag vet att mitt mående ofta sprids vidare till andra obehöriga. (OBS, endast när det är dåligt - det är ju de vissa vill åt ;) 

Tills när det en dag brister. Det är inte ofta. Men när det gör det. Så är jag så jävla liten. 

När fasaden faller och jag står där och känner mig ensam, trots all kärlek. Tom. Vad hände nu? 

Jag blir lika förvånad varje gång. Varför? Jag? Ledsen? Må dåligt? 

När jag stannar upp och ber om hjälp, ber om en kram, ber om uppmärksamhet. Visar att jag, just idag, inte är den starka personen som orkar allting för alla andra. Jag är den som behöver någon att orka för mig.

Då betyder det här allt.

När jag får ett underbart sms av min bästa vän, när min pojkvän pussar mig i pannan och torkar mina tårar, och när min mamma håller om mig och låter mig vara liten igen. 

När jag tillåter mig själv att det är okej att ha några dåliga dagar. Vem har sagt att man måste må bra jämt? 

Det är okej att strunta i gymmet, att äta annan mat än planerat och faktiskt äta godis. Det är okej att gråta, skratta och sen gråta ännu mer. 

Idag har jag gråtit och ätit godis hela kvällen. Och vet ni? Det är okej. För hur det än är, så är det välmående för mig. Balans.