Jag tänkte springa 2 km bara, känna på lite då jag fortfarande har sjuk träningsvärk i benen ..  Efter 2 km tänkte jag att jag klarar 4. Efter 4 tänkte jag äh, har inte sprungit 5 sen i somras. Tog ett till varv runt min skitzo-runda efter det och det blev totalt 7.5 km. Helt SJUKT.

Jag har aldrig i mitt liv sprungit så långt, och det sjuka är att jag hade så mkt energi kvar när jag var klar, det var knäna som gjorde sjukt ont..

Jag är så stolt över mig själv. Faktiskt.

Jag bara satt mig på golvet och började grina.

Har på senaste inte brytt mig om vågen så himla mycket utan är glad för de små skillnader jag ser - och vad var bättre pepp än det här??

Det var inte längesen jag var överlycklig för 1 km!!!!

Det som gör mig så jävla varm i hjärtat är alla mina bästas reaktioner.. den kärlek och pepp jag får av er är fan helt jävla underbar och gör mig så mycket starkare. Va skulle jag ens göra utan er mina fina?  ❤️❤️❤️ kärleken är enorM och jag älskar er som peppar mig!❤️

En tårögd men stolt tjej

Jag har aldrig tyckt om att springa. Alltså. Egentligen ogillar jag det ganska mycket, jag tycker det är ganska jobbigt hehe.

Men jag vet att det är grymt. Alla fördelar väger upp. Och jag får alltid sån sjuk endorfinkick. Ibland behöver inte träningen bara vara rolig, du måste kämpa också.. Kämpa för det och du kommer att tycka det är kul om du går in med den inställningen.