Har precis tagit en dusch med tända ljus och relax musik. Jag försöker verkligen att komma ur mitt stress beteende och jag tycker det blir bättre iaf.

Jag blir så jävla stolt över mig själv bara. 2014 har knappt börjat och jag har gjort 11 jävla pass. 

Jag tränar verkligen för att jag mår bra av det. Jag ser inget måste eller tvång. Jag tror man måste ge det 3-4 månader om inte mer för att se det som

En vardag och inte som ett måste. 

Jag älskar att utvecklas, att göra framsteg. Förra året var mitt mål att kunna springa . Idag sprang jag 2 kilometer på 10 km/h som uppvärmning . Sen klämde jag av det bästa ryggpasset någonsin. Och nu har jag nyss gjort kostologik30 . Jag bara ler och är så nöjd. 

Jag försöker verkligen att stänga ut det negativa. Jag försöker att inte bli irriterad på att gymmet är smockat (idag gick de inte så bra dock haha) , jag försöker att inte lägga energi på skitsnack, jag försöker att inte bli grinig om det inte går som jag vill. Jag vill peppa andra , ge de energi och vara en grymt positiv tjej! 

Jag älskar det här . 

Livet har fått som en ny innebörd haha. Jag lever på endorfiner, kärlek och lycka . 

Smack that