STOLT
Sist jag sprang runt "rudan" var när jag gick i 9:an. Jag orkade halva varvet och kom i mål nästan sist av alla i klassen. Då sa jag att jag ALDRIG kommer springa där igen.
Idag ville jag dock testa mig själv.
Sprang ett helt jävla varv och blev alldeles tårögd - och tog ett till varv därefter. I slutet av andra varvet grinade jag och kuta på allt vad jag kunde.
Så. Jävla. Nöjd.
Alltså jag kan bara inte fatta det. När jag hade sprungit halva första varvet så mötte jag mamma och hon ba - kom igen!!!!! Och då vägra jag ge upp.
Andra varvet möttes vi igen och då vände hon och sprang med mig.
Tårarna spruta och jag är så äckligt stolt , ni anar inte.
Kommentarer
Trackback