Imorse när jag vakna var jag inte så jäkla pigg eller!

Käka päronsplitt i sängen innan hjärnan ville vakna.

Tog en promenad hem till mamma där delar av släkten var för att fira William. Efter en smörgåstårta bit blev allt svart för mig , vilken ångest jag fick. Åkte iväg på zumban i vilket fall, och hur kul var det inte. Carro hade gjort ny korreografi och jag tror jag dansa med ett leende hela tiden. zumba ♥ 

Näst sista låten var det enda jag tänkte: hon är galen på riktigt, hur faaaan ska jag orka det här??? haha! Men det var kul :)

Skrev en liten status på facebook också, om att jag trotsade huvudverken lite. Det enda jag har läst är att du kan prestera sämre, men det är ju en smaksak. Och därefter blev det diskussioner. Enligt mig så finns det inga ursäkter. Som någon fin kommentera i bloggen ; nothing worth having comes easy. Mår jag bättre av att ta en lugn promenad alternativt ligga i sängen och se på film? Eller att pallra sig iväg, köra stenhårt och verkligen vara nöjd med sig själv. Huvudvärken är i vilket fall borta. 

 

 

Jag tror att jag kanske har lite väl mycket vilja av stål, jag vill verkligen allt och jag har ganska höga krav på mig. Men det är ju ändå dem kraven som fått mig att gå ner närmare 30 kg.

 

Från det ena till det andra. Lite bilder från idag. Min söta kusin... Hjärtat smälter. Vi delar födelsedag också.