There is a voice inside my head sayin' - you'll never reach it .

Vaknade imorse, inte bakis utan allmänt seg. Kroppen var bara helt död.

Har mått lite sisådär idag, är ganska mycket som händer "känslomässigt" och det är jobbigt att bearbeta helt själv. 

Känner ju att jag inte kommer någonstans och samtidigt vill jag leva, men ändå inte. Vet inte var gränsen går.

Antingen är jag superstrikt eller super"slapp", det finns ingen gräns. Allt eller inget.

 

Idag när jag vaknade kände jag bara "aldrig mer", aldrig att jag vill utsätta min kropp för det jag gjort de senaste fyra åren. Men samtidigt var jag så svag. Jag grinade och grinade. Det tog aldrig slut, krokodil tårar liksom.

Har nog inte grinat på mer än.. ja jag vet inte. Det var bara så skönt att släppa allt..

Samtidigt som jag var så ledsen så kunde jag inte ens dra upp armen och ta bort tårarna. Det var bara borta. Allt. 

 

Nu har jag sovit några timmar och jag mår lite bättre. Älsklingen är och handlar sallad och vi ska se på film och sen gå en promenad. Himla snäll han är limpen. Han åker och spelar 2 timmar innebandy och jag frågar han om han vill gå 6 km med mig och utan att ens fundera säger han ja. För att jag vill. 

 

Men det kanske är tillåtet att må såhär, ibland. 

Jag har inte haft någon riktig "dipp" än och om jag vet hur den känns kanske det blir lättare att hantera och bearbeta. 

Det är lite jobbigt när sommaren kommer då alla frestelser och så vidare kommer. Men jag tror jag kommer klara det inom kalorigränsen jag går på nu. Det gäller bara lite planering.

Ingenting är omöjligt såvida man inte ger upp .

 

 

/ En gladare Wiktoria än på bilden ovan . 

Jag finns här. Jag vet hur det är att grina över att aldrig bara kunna vara normal, att grina över att kampen aldrig tar slut, att känna sig tom och stressad.

Jag finns på facebook (och chatten), på sms och telefon (0735009800). Jag jobbar i Falun, Karlstad, Köping, Sala, Sandviken, Gävle, ... Jag är inte 100 på vart du bor, men någonstans i närheten av de sistnämnda tror jag.

Jag finnsbhär.

vill bara ge dig en kram. du är så OTROLIGT duktig. men var inte för hård mot dig själv. förstår den där känslomässiga biten, men du har ju kommit så långt. du kan! :)) håll inte ut, släpp ut det! ;)