Så svårt det är nu. Med kosten och träningen.
Linus gick på semester i fredags och jag har svårt att åka till gymmet själv.
Men jag saknar det. Tre dagar utan gymmet får mig att hata mig själv. Eller ogilla kanske låter finare.
Jag känner mig plufsig, fet och sunkig. Jag har gått promenader. Men det räcker inte för mig. Jag vill känna!
Känna att jag gjort något bra , känslan när benen viker sig, när magen gör ont när du skrattar eller när du knappt kan sätta upp håret i en tofs för du är så slut i armarna.

Det är väl klart att jag inte kan hårdköra under sommaren, tänker en del av mig.. Jag känner att jag vill ta det lite piano. I höst kommer det bli hårdkörning som fan!
Men varför, varför är jag inte nöjd om jag klämmer av 3 pass plus promenader? Vad är det som gör att jag känner mig så otillräcklig?

Att leva sunt är för mig bland det härligaste som finns. När du är fylld med energi och glad som fan och bara LEVER!

Jag mår inte bra när jag går upp något kilo. Det är ju inte det jag kämpar för...