Men jag vill ju gå ner i vikt. Men äta godis. Och äta mycket mat. Men ändå inte äta alls. Det är så jävla konstiga känslor. Jag vill bara att någon ska säga åt mig "men Wiktoria, ta det lugnt. Du kan ta två veckor fritt och bara göra vad du vill!" För även om jag känner så , så vågar jag inte tillåta mig det. Jag vågar inte vara en slappis, för jag är rädd att jag kommer vara som förr.

Det är tråkigt att jag tycker det äe jobbigt att ta sig till gymmet. Jag började rå grina idag när jag gick en långpromenad för jag är så rädd att misslyckas och att jag är så jävla rädd för att den där jävla ångesten ska komma fram.

Blä. Det är lite så jag känner nu. Jag är så less. Less på att träna, på att äta bra, på att ha för höga krav. Ja .. Jag orkar bara inte.

Men jag drar väl på step. Den där viljan är stark har jag hört...