Jag lovade ju er.

Att så fort jag gjorde något dumt så skulle jag skriva det. 

Att jag skulle sluta kräkas, och om jag mot förmodan gjorde det så skulle jag skriva här. Jag lovade ju det. 

Jag har varit duktig. Jag har inte dejtat det där förbannade jävla kakelgolvet, kräkts och skakat i hela kroppen av utmattning. Jag har försökt att övervinna ångesten. Men idag brast det.

Det var jobbigt på jobbet idag. Jag hade inte ätit tillräckligt med bra fetter så blodsockret var nere på botten och jag övervägde seriöst i 5 timmar om jag skulle ta en lussebulle eller inte. Bara det låter sjukt i mina öron. 

Men jag tog en. Det var jävligt gott.

Besvikelsen därefter - inte så god.

Fan , jag hade ju lovat mig själv att klara mig fuskfri i 5 veckor och jag klarade endast 4... 

Så då tog hetsätar-tycka-synd-om-mig-själv Wiktoria sitt pick och pack och drog till Ica och köpte det ena och det andra och fick sota för sina problem när hon hade konferens med toaletten igen, precis som förr i tiden.

Men jag är så jävla trött på det. Jag är trött för att ha för höga krav på mig själv. Jag är trött på att jag tror jag klarar allt. Jag vill bli av med allt hets/kräks/allt eller inget. 

Jag är trött på att ge min kropp stryk. Jag är trött på att ha ångest . Jag vill inge mer. 

Det tar olika lång tid för alla. För mig är jag fortfarande Wiktoria, som är på bilden nedanför. Jag är inte Wiktoria som gått ner strax 40 kg. Mitt psyke hinner inte med för fem öre. Det går för fort, fast inte fort nog. Förstår ni? Jag hatar att se mig i spegeln och jag önskar att jag någon gång kommer att trivas med det jag ser. 

Men just nu är jag bara så jävla besviken på mig själv . 

Tråkigt att det fortfarande sitter kvar. Har en vän som varit i samma sits och jag har förstått att det är fruktansvärt svårt att komma ur det. Men kämpa, kämpa! Försök tänk på allt bra du har gjort istället, du har ju kommit sjunt långt och jag tror det är få som ens uppnått det du gjort på bara nått år, många har nog kämpat för att kommit så långt i hela sitt liv. Du ska inte vara annat än stolt över dig själv! Allt är inte alltid i topp, och man måste låta sig själv må sämre ibland, samla sig och ta sig upp igen. Tänk på att leva också och inte haka upp dig på små saker som du gör som du känner dig mindre nöjd med, jag är nästan övertygad om att allt bra du gjort övervinner allt annat med hästlängder! Kämpa tjejen! Du är bra!!
Kram Ronja opitz

känner igen mig så mycket i allt du skriver.. du är så duktig och grym ska du veta!!