Såna här dagar hatar jag.

Sedan i måndags har jag mått skit. Jag känner i hela kroppen att jag måste röra på mig, äta bra och bara köra på - som jag kan, men det går inte! Jag kan inte. 

Jag har också fått tid att tänka, då som sagt kosten inte varit optimal. Hur mycket det påverkar kroppen och psyket.

Sommaren har varit väldigt sisådär med kost och träning. Kanske 4 pass i veckan och det är mycket kolhydrater och mycket tomma kalorier som "slunkit" ner. 

Alltså vem mår bra av det? Både jag och L har mått skit dåligt, vi har tjaffsat mycket mer och vi båda har sagt att det inte gynnar en alls. Varför gör man det? Är det för att unna sig? För vem unnar man sig?
Jag mår mycket bättre efter ett gympass, tar min shake, åker hem och käkar en sallad.

Än att sova till 11, äta frallor och risifrutti, sova mer, ta en pizza och sen äta chips. För så har det sett ut idag. Och jag vet inte varför.

 

Jag är så jävla rädd att jag ska falla tillbaka. Till den jag var förr. För hellre dör jag fan.